helg på fast mark
Mitt i avslutningen av ett superbra seminarium anordnat av fantastiska GotArk i fredags drog jag till Västerås. Flygturen var katastrofal, till och med flygvärdinnorna såg rädda ut under landning. Men efter att nästan ha krashat och dött hämtade min fantastiska och älskade pojkvän mig och en skitarg katt i sin nya fina bil. Köpte mat på max, pratade med min fina efterlängtade familj och sen somnade vi helt slut alldeles för sent. Upp klockan sju och åt frukost med Lina och Malin, hade saknat dem båda otroligt mycket. Önskar att jag kunde packat ner dom och tagit hit dom till Visby. Sen va det konfirmation i Tortuna. Efter mycket prat om gud, falsksång till en orgel som en atagligen hög kantor spelade på och några tårar från min faster så va kusinen accepterad in i guds familj. Efteråt blev det massa mat, tårta, bullar och kaffe hemma hos kussen och tävling i att vifta på näsan. Vi rullade därifrån helt fullproppade med godsaker och då tyckte Tims farmor att vi skulle komma dit på besök. Så lite mer tårta, bullar, kaffe, chips och annat mättande blev det. Trevligt men med en uns av kräklust i bakgrunden. Sen va det film med familjen innan jag drog iväg för att provköra Tims bil. Den gick bra och är fortfarande hel. Sent som fan somnade vi. Hann ut till pappas båt på söndagen, käkade lunch med mor men sen packade jag in mig själv, mamma och katten i bilen och åkte tillbaka mot bromma. Missade flyget... ZZzzz.... pga en trafikolycka, betalade massa pengar, fick vänta jättelänge utan att ens se en kändis och min mobil dog så jag hade inte ens lite musik. Katten skrek och jag va allmänt depp. Men nu är jag hemma.
Bra helg.
Kommer göra om den 12 juni men utan konfirmation men med student.
Det blir aldrig lättare att säga hej då till Tim. Det känns alltid lika tungt och hemskt. Och ännu mer skit känns det när man inser att det inte ens går att se slutet på avståndet. Det är så långt kvar tills det blir vår tur att leva lyckliga i alla våra dagar.... tillsammans, på samma plats! Men Vi, Oss, Han och Jag, Tim och Carro... det är så det ska vara! Han är min prins. Min älskade.
Dags för någon form av föda sen väntar sängen.
Bra helg.
Kommer göra om den 12 juni men utan konfirmation men med student.
Det blir aldrig lättare att säga hej då till Tim. Det känns alltid lika tungt och hemskt. Och ännu mer skit känns det när man inser att det inte ens går att se slutet på avståndet. Det är så långt kvar tills det blir vår tur att leva lyckliga i alla våra dagar.... tillsammans, på samma plats! Men Vi, Oss, Han och Jag, Tim och Carro... det är så det ska vara! Han är min prins. Min älskade.
Dags för någon form av föda sen väntar sängen.
Kommentarer
Postat av: Hammar
Min Bästa Carro =)
Trackback