På öin igen
Tog en mycket snabb sväng till Västerås i veckan, endast för att pussas på Tim. Saknar han jämt och känner att jag börjar gå sönder lite för mycket varje dag numera. Så jävla sämsta att ha det såhär. Men ja, skit samma jag va hemma i Västerås en sväng och det var jättebra. Tog hand om Grand Danoisen Donnie också, jag älskar den lilla hästen. Vackraste och snällaste hunden. Jag ville väldigt gärna ta hem honom. Men 70 kilo och 70 cm i mankhöjd fungerar inte riktigt hemma hos mig tillsammans med en liten katt.
Åkte hem till Visby igår, fredag. I Bålsta tvärnitade tåget, stod still ett tag och sen av någon anlending (växelfel så att vi kunde råka få möte (!!!) var en sak jag hörde och att spåret var sönder en annan) så fick vi bara köra i 30 km i timmen från där vi stod till Sthlm central. VET NI HUR LÅNGT DET ÄR? Och hur långsamt ett tåg i 30 faktiskt går. En bra bot över 2 timmar tog min resa till stockholm. Jag missade såklart min båtbuss och när jag kom till sthlm var det mindre än en timme kvar tills båten gick från Nynäshamn (7 mil dit på skogs- och motorväg). SJ skakade fram en taxi som jag fick dela med en man och en kvinna från australien som skulle turista i Visby. Kvinnan var höggravid och kissnödig. Vad skulle jag göra? Jag skrek iaf "NEJ du får inte kissa, håll dig och spring" (asså jag vet, men nöden har ingen lag och jag ville hem. Till mitt försvar gick inte nästa båt förrän lördag 11.00). Och sprang gjorde vi genom hela centralen men taxin hade tröttnat på att vänta på oss och var borta. Så efter typ tio minuter till kunde sj fixa en ny taxi som kom efter fem. 40 min kvar till båten kanske. Och här vill jag tacka (haha eller nåt?) taxichauffören vi fick som tog sitt misson att få oss till båten på blodigaste allvar. Han var villig att offra både våra och alla andras liv för att vi kanske skulle hinna fram. Han va GRYM! Jävlar vilken bilförare. Min hjärna skrek STOPP men mitt härta som ville hem till Visby samt tjusninge av att åka "lite" för fort var tyst. 900 :- senare var vi i Nynäs. Sju min till båten. Jag skrek ännu en gång "RUN" till den gravida kvinnan som nu andades som att hon hade värkar och vi kastade oss in på terminalen som va stängd. En kvinna i kassan skrek i walkietalkien, checkade in oss, skrek i walkitalkie igen att vi va påväg upp. Alla dörrar var stängda, rulltrappan avstängd ("run you pregnant woman run"), sprang in på båten och så gick den. 20.02 visade min mobil på, 20.05 var tidtabellen för båten. Incheck senast 19.35. Jag började gråta lite av lycka. Visade kvinnan toaletten och sen sjönk jag lycklig ner i min stol för att se på Ghost town.
SJ, tack för taxin men i övrigt är jag osams med er. Och Taxichauffören, du är guld värd. Hade det inte varit för Dig hade det inte gått. Jag missade flyget sist jag va hemma. Tänkte fan inte missa båten den här gången.
På torsdag ska jag hem till Västerås igen. Får väl se hur det går.
Glad Nationaldag allihopa!
Och ja, jag har Äntligen bestämt mig för vem som ska få min röst i morron. Det är skönt.
Åkte hem till Visby igår, fredag. I Bålsta tvärnitade tåget, stod still ett tag och sen av någon anlending (växelfel så att vi kunde råka få möte (!!!) var en sak jag hörde och att spåret var sönder en annan) så fick vi bara köra i 30 km i timmen från där vi stod till Sthlm central. VET NI HUR LÅNGT DET ÄR? Och hur långsamt ett tåg i 30 faktiskt går. En bra bot över 2 timmar tog min resa till stockholm. Jag missade såklart min båtbuss och när jag kom till sthlm var det mindre än en timme kvar tills båten gick från Nynäshamn (7 mil dit på skogs- och motorväg). SJ skakade fram en taxi som jag fick dela med en man och en kvinna från australien som skulle turista i Visby. Kvinnan var höggravid och kissnödig. Vad skulle jag göra? Jag skrek iaf "NEJ du får inte kissa, håll dig och spring" (asså jag vet, men nöden har ingen lag och jag ville hem. Till mitt försvar gick inte nästa båt förrän lördag 11.00). Och sprang gjorde vi genom hela centralen men taxin hade tröttnat på att vänta på oss och var borta. Så efter typ tio minuter till kunde sj fixa en ny taxi som kom efter fem. 40 min kvar till båten kanske. Och här vill jag tacka (haha eller nåt?) taxichauffören vi fick som tog sitt misson att få oss till båten på blodigaste allvar. Han var villig att offra både våra och alla andras liv för att vi kanske skulle hinna fram. Han va GRYM! Jävlar vilken bilförare. Min hjärna skrek STOPP men mitt härta som ville hem till Visby samt tjusninge av att åka "lite" för fort var tyst. 900 :- senare var vi i Nynäs. Sju min till båten. Jag skrek ännu en gång "RUN" till den gravida kvinnan som nu andades som att hon hade värkar och vi kastade oss in på terminalen som va stängd. En kvinna i kassan skrek i walkietalkien, checkade in oss, skrek i walkitalkie igen att vi va påväg upp. Alla dörrar var stängda, rulltrappan avstängd ("run you pregnant woman run"), sprang in på båten och så gick den. 20.02 visade min mobil på, 20.05 var tidtabellen för båten. Incheck senast 19.35. Jag började gråta lite av lycka. Visade kvinnan toaletten och sen sjönk jag lycklig ner i min stol för att se på Ghost town.
SJ, tack för taxin men i övrigt är jag osams med er. Och Taxichauffören, du är guld värd. Hade det inte varit för Dig hade det inte gått. Jag missade flyget sist jag va hemma. Tänkte fan inte missa båten den här gången.
På torsdag ska jag hem till Västerås igen. Får väl se hur det går.
Glad Nationaldag allihopa!
Och ja, jag har Äntligen bestämt mig för vem som ska få min röst i morron. Det är skönt.
Kommentarer
Postat av: Frida
Haha vilket jääävla flyt! Tack för människor som fixar sånt där, typ hon som släppte på er på båten!
Trackback