Endast tornet fattas

Så har de så fått varandra.
Prinsessan och den blivande Prinsen.
Och så levde dom lyckliga i alla sina dagar.

Jag gillar vårt kungahus, jag älskar det. Försvarbart är det ju dock inte. Jag kan inte försvara att en demokrati ska ha ett kungahus. Det är förlegat och ja, odemokratiskt. Om kungahus inte fanns och någon nisse kom och ville införa systemet skulle jag skratta och tänka dåre. Den familj vi idag har sittandes med kungakrona har suttit där i 200 år, give or take!? Deras förfäder har inte alltid varit helt snälla mot oss undersåtar. Men med tiden har de blåblodiga tappat sin makt tills idag då de näst intill inte har någon. Inflytande ja, men direkt makt nej. De vi en gång var rädda för ska kanske nu istället frukta sitt folk? Vi skulle ju faktiskt kunna avskaffa dem. De sitter kvar med sin krona som en rest av vad Sverige en gång var. En rest av odemokrati som kanske visar på hur demokratiskt Sverige blivit?!

Men jag vill ha dem. Jag vill att de ska vara fina på Nobelmiddagen. Jag vill att de ska representera Sverige. Jag vill ha vår fina H K H Kronprinsessan Victoria. Klok och duktig är hon och ett jättebra ansikte utåt för Sverige (hela diskussionen om hur hon föddes till rollen som kronprinsessa och att socialen borde hämtat henne kan vi ta en annan gång)!! Länge leve Konungen. Jag vill behålla drömmen. Den dröm som Daniel blåst extra liv i. En dag blir jag också en prinsessa.

Så fel men ändå så rätt.

Rojalist?
Javisst!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback