Charrolajn

Så jag fick jobbet och jag fick ledigt. Jag är nu anställd på mitt första "riktiga" jobb och jag ska snart åka på mitt livs resa. Första dagen med upplärning av kassan och lite sånt gick jätte bra om jag får säga det själv och jag känner att jag kommer nog trivas. Jag har ju sällan haft problem med att inte trivas på ställen heller så. Frida och jag är på g med planeringen av the euro trip. Eller så mycket planering ska det väl helst inte bli. Lite lagom planerat och mycket ska bara bli som det blir. När det gäller oss så blir det ju endå alltid inte som vi tänkt oss men bra i alla fall.
Paris, Berlin, Polen... runt runt runt och sen neråt. Typ.

I morgon är jag ledig. Min sista lediga dag innan jag börjar jobba. Sen ska jag jobba resten av mitt liv? Det känns så konstigt. Klart det kommer bli plugga och sånt där emellan men endå. Jag kan inte förklara... men det känns så konstigt. Som att någon bara kastade mig in i mitt eget liv. Jag har ju bara lullat runt. Skolan har styrt min tillvaro. Det har vart skolan och mina kompisar. Nu ska jag börja ta hand om mig själv. Och tro mig, det ska bli skit kul. Det är skit kul. Men endå läskigt. Lilla jag. Lilla Carro. Jag växte så fort att jag inte hann med mig själv. Jag får till och med snart gå till systemet och handla. Come on!!! Jag är ju inte vuxen än heller. Tänker aldrig bli!!

Jag borde dö nu också. För mitt liv går så jävla bra just nu. Jag har jobb, ser fram emot min resa, ska flytta hemifrån, jag har Tim, fantastiska kompisar. Fatta kul för kvällstidningarna om jag dog en ritkigt häftigt tragisk död också. Vilka rubriker. De skulle kunna gotta sig i flera dagar. Eller i alla fall i två.
Mitt liv skulle nästan passa i en film också. Mmm... allt går bra, pang, död.

Äh jag är knäpp.
Over an out. The Carro.