Jag ringde

och jag har kommit in. Hamnade på reservplats 249 till socionom i gbg men jag kom in på internationella arkeologiprogramet i Visby, Gotland.
Jag vill plugga.
Skon klämmer i att jag måste säga upp mig vilket känns skit jobbigt och ännu mer vid det faktum att Tim inte kan följa med ut till mitt i havet. Det enda som jag är helt hundra procentigt säker på här i livet är att det är honom jag vill vara med. Och jag vill inte åka ifrån honom. Jag vet att han ska in i lumpen i januari och jag vet att det är i ett helt år. Men jag har tänkt mig att leva med honom jämt och jag vill ha honom något sånär nära hela hela hela tiden. Och det kommer han inte vara på Gotland. Där är det jag, blåsten och 3000 andra troligtvis skit roliga och trevliga andra studenter i tre år. Sen kan det vara han och jag... men tre år är längre än evigheten själv när vi inte bara kan åka över till varandra när vi vill eller ses på mitten.
Men jag vet att han vill att jag ska plugga... men jag måste bara veta att jag vill plugga och själv tycker att fan va det är värt det.

Skjut mig.
Jag har beslutsångest.
Och ingen bostad.
Och Tim, han bara jobbar när jag inte jobbar... jag vill ju prata...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback