Charrolajn

Skulle vara på jobbet strax före 07.... vaknade halv. Första gången i hela mitt liv som jag försover mig så grovt. Fan! Nu kan jag inte lita på mig själv mer alltså. Mamma sa att nu gör jag väl inte om det och nej, det gör jag nog inte eftersom jag aldrig mer kommer våga sova.

Kom till jobbet fem i sju i alla fall. Fick skjuts. Jävla tur. Och nu är jag här. Saknar pappa såklart... men han har gått vidare och har en annan arbetsplats. Så nu måste jag lösa alla problem själv och vet inte vart jag ska koppla alla de människor som ska krångla som ringer. Pappa brukade få lösa alla pucko-samtal. Men det är kul att vara här. Nästan alla andra är ju kvar. Det här är ett helt perfekt jobb... förutom att det ska ringa så jävla mycket till min växel hela tiden. Trakasserier.
Igår läste jag i tidningen att ett par som ville gifta sig borgligt inte fick det. Anledning: de var döva och en tolk skulle störa vigselcermonin. Hon den ansvariga sa att bröllop är viktiga grejer och ett minne för livet. En tolk skulle störa helhetsintrycket. HALLÅ? Står hon för det där? Tycker hon att det var smart? Man blir fan rädd. Världen är befolkad av idioter. Så detta stackars döva par får nu antingen skita i att gifta sig eller gifta sig i kyrkan, för där är de välkommna med sin tolk. Näe jag börjar gråta.

Jag ska väl ägna mig åt arbete nu då. Måste hoppa runt lite så jag inte somnar. Det är drygt att försova sig, komma upp i hastighet tre tusen på 0,2 sec och sen sätta sig ner på en mjuk kontorsstol. Man somnar om. Vaknade kanske aldrig på riktigt.

Gomorron. C