Charrolajn

Jaaa!!
Idag är det äntligen fredag. En hel heltidsvecka är nu över. Det har vart en hård vecka för någon som är arbetslös egentligen. Har inte haft nån tid alls för att göra ingenting. Och fan, hur gick det för alla de i Hem till gården, vilka gäster har Operah haft och vart har Martha haft för sig i studion utan mitt sällskap?

Den här veckan har det vart jag, kalkon-tanten och Rix Morron Zoo. Jag har nämligen fått ett extrajobb på ett bokbinderi. Har ni människor tänkt på vart böckerna kommer ifrån. Jag menar alltså riktigt egentligen. Det är häftigt. Pappret (som det alltså redan är tryckt på) åker in i ena änden av en enorm maskin och ut i andra kommer böcker. Eller ja... rent tekniskt så skule det kunna vara så men det ska naturligtvis krångla och fastna och greja där emellan. Mmm... häftigt är det.
Men jag står ju inte vid en sån där maskin heller. Nej jag tar hand om alla böcker som är lite annorluna. Veckan har bestått av 20 000 (!!!) kokböcker som jag skulle slå in i skyddsomslag. Boken är för stor för att gå in i maskinen. Alltså en sån där fin svart bok som skulle få ett färgglatt papper runt sig. Jag har slagit in dom. Mina händer är som durkslag. Papercut har fått en helt ny... aaa asså aj. Sen har jag även lagt 1600 cd-skivor i sånna där mjuka plastfodral och lagt i en pappersframsida och klistrat igen. Det tog totalt 12 timmar. Ingenting kommer i bara 20 exemplar inte. Mitt emot mig står en 60 årig tant som ser ut som en kalkon. Hon har stoppat böcker i skyddsomslag i 17 år. Man skulle kunna filma en sån där "Kid's stay in school!!!!"-film på det här stället. Och man får absolut inte prata. Ingen pratar. Det är tyst där vi står och arbetar. tyst i fikarummet... tyst tyst tyst. Alla kollar konstigt på mig om jag säger nåt. Men jag blir ju nervös. Stå bredvid massa människor i fyra dagar och inte ens kommentera vädret. Seriöst? Aja alla arbetsplatser har väl sin specialitet.

Idag är jag i alla fall tillbaka på min näst äldsta arbetsplats. Tänk att dom fortfarande vill ha mig kvar som extraarbetare. Ingenstans har jag lärt mig så mycket saker som kanske enegtligen är värdelösa för mig att veta som här. Jag sitter i växeln på ett stort industribyggvaruhus. Eller ja jag sitter här när den ordinarie Växelhäxan är sjuk eller på semester. Fast jag är en Ringblomma!!! Idag ringer det lite mycket tycker jag. Fan va folk ska trakassera mig...
Det här är ett kul jobb. Mycket folk som kommer förbi min lilla bunker innanför dörren för att prata, fråga konstiga frågor om rör eller andra saker jag aldrig hört talas om eller bara för att bjuda på godis.

I morron är det lördag och jag ska sova. Ikväll ska jag dricka vin och relaxa. Är det såhär resten av livet ska vara? shit... jag säger upp mig.
På måndag börjas det igen.

Ovet and out. C